Visar resultat 1 till 1 av 1

Ämne: Krönikan Server 1.

  1. #1
    Senior Member Vargmannens avatar
    Reg.datum
    Dec 2006
    Ort
    I norrskenets skugga.
    Inlägg
    1 925

    Standard Krönikan Server 1.

    Prolog.
    Den nedgående solen fick den avlägsna sjön (-46‬‬|57‬‬)‬‎ att glittra, Vargmannen skuggade ögonen och höll in hästen, någonstans i skogen framför honom låg en mindre Natarby, knappt stor nog att vara värd soldaternas tid att ta ut skatt från, men dessa vilda män begrep inget annat än våld och tvekade inte att plundra omgivningen när tillfälle gavs, att hålla barbarerna i shack var en ständig syssla. Han kastade en blick bak mot vagnen med resurser som sakta färdades längs vägen. De borde hinna tillbaka till byn innan solen gått ned helt. Inte ens Natarer vore så dåraktiga att de anföll en Hjälte av hans kaliber. Han tänkte tillbaka på den senaste veckan...


    Del 1.

    Vargmannen satt och lekte med sitt Gladius när en spejare stormade in.
    "-Herre! Vi har fått in en mycket allvarlig rapport!"
    Lädret i rustningen knarrade när romerska herremannen körde svärdet i skidan och reste sig upp.
    "-Släpp fram honom."
    De två Paetorianerna som spärrat vägen slog nävarna mot sina glimmande harnesk och återtog sina positioner längs väggen.
    Spejaren kastade inte en blick på de adjutanter och officerare som arbetade vid skrivbord när han skyndade fram över mattan med en pergamentrulle. I nästa sekund försvann världen för ett ögonblick och ett väldigt rytande hördes när en väldig tiger med utspärrade klor kastade sig över den arma mannen som i bestens ögon närmat sig alldeles för fort.
    Den livrädda spejarens skrik ekade genom rummet samtidigt som han panikslaget försökte hindra odjurets tänder att nå hans hals. Vargmannen tvekade inte en sekund när han kastade sig fram och måttade en kraftfull spark mot tigers axelparti.
    Det väldiga kattdjuret kom av sig i sitt angrepp och slank till iväg sin plats efter en sträng blick från den romerska ädlingen.
    Vargmannen viftade tillbaka den vaktstyrka som kommit instörtande med dragna vapen när de hörde skriket och hjälpte spejaren på fötter igen. Han noterade att spejaren fortfarande hade rullen tryckt mot bröstet, han hade inte släppt tagen ens för att rädda sitt eget liv. Vildögd bugade spejaren och räckte över rullen till sin överbefälhavare som efter att ha tagit emot den omedelbart vände och gick tillbaka till sin stol och började läsa.
    "-När upptäcktes det här?"
    "-Herre, spejarna som bevakar regionen upptäckte färska spår som kom norr ifrån. Allt tyder på att det sista angreppet skedde precis efter att ni lämnat området."
    Vargmannen strök handen genom håret och såg både bister och bekymrad ut, de tio åren hade bidragit till en viss stridströtthet och han hade hellre spenderat lite mer tid att se över sina undersåtar och träna sina djur, men varken tiden eller fienden hyser medkänsla för dårar och godtrogna. Erfarenheten hade lärt honom att se allvarligt på även de minsta tecken på oroligheter och det här var sannerligen inget litet tecken. Svåra beslut måste tas innan det var försent.
    Senast redigerad av Vargmannen den 16-02-26 klockan 07:42
    Fem dagar är fler än fyra veckor.
    Det svåraste är inte att ta första steget utan att övertyga sig själv om att steget är värt att ta.

Regler för att posta

  • You may not post new threads
  • You may not post replies
  • You may not post attachments
  • You may not edit your posts
  •