Visar resultat 1 till 4 av 4

Ämne: S2 - En Bitter Saga

  1. #1
    Senior Member
    Reg.datum
    May 2007
    Inlägg
    784

    Standard S2 - En Bitter Saga

    Här kommer sagan s2, ur ett bittert perspektiv. Syftet är inte att ge en allmängiltig bild av servern eller försöka sammanfatta den formellt i en objektiv rapport, utan hur den utvecklats från min synvinkel med B i fokus. Förhoppningsvis kan den även ge en bild av B och ta död på några av de osanningar som florerar på forumet.
    Kommentarer i tråden undanbes och eventuella kommentarer kommer bli flyttade/raderade.

    Del 1

    De hela startade för ett ungefär ett år sedan då det skulle startas en ny server, nämligen s2 den första svenska servern som inleddes som skulle innefattas av artefakter. Både jag och Ztorm kände att germarner var lite för lätt och framförallt gjort och det inte fanns någon utmaning i att bygga ett topkonto så vi valde att prova på att spela som romare. Vi fick också med oss alving som själv skulle spela galler då livsfarliga blixtar var hans grej. Vi slog oss ner på kartan ungefär samtidigt men inte precis samma tid då vi tänkte det kunde vara bra att ha lite svängrum vad det gäller farmer och så.

    Vi landade 2 rutor ifrån varandra?!

    Sedan blev det tävling för varje resurs. Våra falanxer och legionärer for fram som ihjälstressade kostymnissar mellan olika möten.

    Efter att våra legionärer lyckats göra rent hus på en farm inklämd mellan oss som Alving tänkt kunna springa ännu en runda på muttrade han ”jäkla dammsugare” med en bitter suck. Denna inställning som fortsatte att genomsyra vårt insamlade av frivilliga och inte fullt så frivilliga allmossor skulle vara en av 2 huvudanledningar till att alliansens namn senare skulle bli B (Bittra) .

    Allt fler började växa till sig och även de första allianserna började växa fram. Vi märkte att det ploppade upp en del ICE-byar runt oss. Men de som växte störst uppmärksamhet var Awesome som med sitt stora A snabbt rekryterade till sig många av topfarmarna i Nordöst. De växta snabbt till en ansenlig samling spelare som med Spade i spetsen såg ut att ta täten i racet om världsherravälde.

    Efter att ha konsulterat med Alving så kom vi snabbt överens om att vi banne mig inte skulle gå med i någon massrekryterande topfarmarallians där medlemskap endast tycktes avhängt hur mycket man farmade.

    Vi tyckte det då lämpligt att alliansen vi startade fick förkortningen B, eftersom den allians vi startade var en motpol till A. Med vår bittra attityd så kändes rätt givet att B:et symboliserade vår bitterhet.
    B startades ursprungligen av Fariytale, Alving, Herne, Maniacs och Pica Pica. (Den sistnämnde kickad ur A för ineffektivt farmade, han skulle några veckor senare i B ta en lila guldmedalj)
    Alla kände varandra sedan tidigare och alliansen byggde på gemenskap och sammanhållning snarare än klubbor och farmlänkar.

    Första plundringsfasen var dock fortfarande högst aktuell och konkurrensen om farmningen mellan Alving och Fairytale fortsatte och eftersom vi inte hade samma möjlighet som germaner att tömma grottor på resurser fick vi hitta nya vägar att få in resurser på. Germanernas trupper är både billigare, bär mer resurser och gräver djupare i grottorna. Det stod ganska snabbt klart att det var hästar som gällde för att få någon utdelning på farmningen. Där både romare och gallerna har en viktig egenskap som trumfar germanernas, snabbheten. Det absolut mest effektiva sättet att göra det på är att utnyttja snabbheten för att vara först och tömma farmer där nybörjarskyddet just gått ut.

    Vi hade stenkoll på alla nybörjarskydd i våra 35x35 och spelarna hade väl i snitt varit utan nybörjarskydd i 4 sekunder innan det blinkade rött hos dem. Saker och ting på flöt på fint och det börjades planera för by nummer 2, bland annat så hittades det en 150% 15c i närheten som genast hamnade högt upp på önskelistan. Problemet var bara att den inte bara stod på vår önskelista utan den som tog den var Spade som var den första att utöka sitt imperium till 2 byar. Vilket inte var något som uppskattades i B-lägret då han nu låg inte mer än ett stenkast bort som en fientlig ståthållare.

    Efter att försökt störa uppbyggnaden med småattacker insåg vi ganska snabbt att de inte stördes så mycket och att i nu läget försöka ta fram katapulter skulle vara för dyrt och hämmande för utvecklingen. Vi insåg vi skulle få bida vår tid, och vänta på rätt tillfälle. Vi behövde dock inte vänta speciellt länge utan The Taker som var den mest drivande av farmande på kontot beklagade sig över att hans co-spelare inte gick upp tillräckligt tidigt på morgonen för att sätta igång med morgonfarmningen och haka på övriga topfarmarna som han sett till att hålla jämna steg med enda in på småtimmarna. Kunskap är makt och jag bestämde mig för att analysera Spades framfart på top10-plundringslistan. Det gick ganska snabbt att inse att farmningen stannade upp någon gång runt 5 tiden då de sista plundringsattackerna landade och kom igång först runt lunchtid igen.

    Vi visste inte om kontot var obemmannat visserligen men efter att Spade faktiskt lyckats med en attack mot oss där han lyckades slå ihjäl ett gäng av våra imperieriddare så var det dags för hämnden. Spade fortsatte även nästa natt att slänga iväg en plundring mot Fairytale i hopp om ännu en lyckad attack men denna gång så var vi förberedda och kolla snabbt upp tiden som de 20 klubborna skulle vara hemma igen.
    Alving höll på att farma för fullt men jag lyckades övertyga Frolin om att slänga iväg hjälten och ett gäng blixtar för att slå ihjäl de klubbor som Spade skickat på oss, jag hade också mina förhoppningar om att kontot var nattat för denna dag och vi skulle kunna få båda en och annan klubbman extra med oss i fallet.

    Det gick över alla förväntingar och ja ni kan se själva:
    http://travilog.org.ua/se/2000272/da...376bc9be8a6292
    Visserligen var inte bakslag för Spade hela A:s undergång men det var en viktig milstolpe för oss att Splittra A --> [A]lko .

    Vi på Fairytale skulle dock gå på ytterligare nitar vad det gällde 150% 15c. Det var så att det fanns ytterligare en 150% i närområdet som när Spade tog sin by var vad vi inriktade oss på. Vi insåg att det skulle bli en tuff utmaning som romare mot alla startsnabba germaner men när det bara återstod någon dag för oss för att nå ny by trodde jag faktiskt vi skulle lyckas.

    Vi försökte spara resurser på att bara köra 2 fester innan ny by och istället kp-bygga lite för att kunna ha 3 nybyggare klara i tid. Vi lyckades dock få fram våra nybyggare ca 3h innan vår kp hade hunnit ticka upp till 2000, timmar som skulle visa sig dyrköpta då det visa sig att vi var 2h efter nafta som också hade spanat in samma by. Fick snabbt spana in en 125% inte långt därifrån men ett bakslag då en 150% 15c ger extra tryck i utvecklingen med driva upp vetefälten högt tidigt. Trots detta så började ett par veckors npcande och vetefältsbyggande.

    Samtidigt började det också föras diskussioner med ICE-blocket då vi delade agenda i att vilja plocka [A]lko. Gemensamma utdeffningar mot Achtungs klubbor genomfördes, Gifti använde sin hjälte för att rensa rent i många [A]lko byar där vi upptäckt inaktiva trupper. Även ICE genomförde några snygga manövrar där inte A plockade sina 15c långt ut på kartan utan resursbyn bredvid. För att kunna ta 15c:n som nästa by. ICE var då få framme och norpade 15c byarna som slutade med att de fick behålla sina 15c och dessa spelare raderade.

    Under tiden hade även B växt lite och några ny spelare hade hunnit ansluta sig till vår tappra kamp om dominans i NÖ. Och i Gifti lyckades vi värva en livsfarlig german som satte skräck i många spelare i sitt närområde och var en otrolig tillgång i början då han visade vilken teamspelare han verkligen är genom att offra egna klubbor för att svepa oaser åt oss galler och romare som hade dyrare trupper.

    Vi började också känna av inre konflikter inom [A]lko där våra gemensamma ansträngingar med ICE, fick de problem och splittringar som fanns att uppenbara sig allt tydligare. Vi fick ansökningar från en del väldigt kompetenta spelare därifrån med The Patriot i spetsen. Som också kom över till B och det dröjde inte länge innan B som uppstått som en motpol till A var de som fanns kvar.

    Det var dags att hitta en ny agenda att jobba mot då det syfte som var anledningen B:s grundade var uppnått.

    Fortsättning följer……

  2. #2
    Senior Member
    Reg.datum
    May 2007
    Inlägg
    784

    Standard

    Del 2


    Många började snabbt försöka att se till att skaffa sig kontroll över sitt närområde ännu tydligare nu när första fienden hade fallit. Och vissa spelare som man kände kunde bli framtida hot fick se sina byar bortbombade eller övertagna. Vår allians hade växt lite ytterligare och vi hade börjat närma oss 20 spelare och spelare på servern började få upp ögonen för oss i och med vår växande styrka och A:s fall. Det var också dags att fundera på hur vi skulle gå vidare på servern och vilka man skulle alliera sig med.

    Det uppstod dock vissa problem i Nordöst då vi och ICE stötte på vissa intressekonflikter vad det gäller byar och oaser och vi kände att deras växande storlek hämmande vår tillgång på vetebyar och utrymme samtidigt så var det dags att börja förbereda sig på att kriga och våra konton började bli stridsklara, så här kom vi till ytterligare ett vägval. Antingen att alliera sig och slå mot övriga kvadranter eller att kriga mot ICE och försöka nå dominans i den egna kvadranten genom en övermäktig vapenmakt.

    Valet skulle komma att bli krig inom den egna kvadranten och så här i efterhand kan man inse att som servern utvecklade sig så var det här chanserna till en EG-seger försattes. Men kommer återkomma till detta.

    Trevare började också sträckas ut runt omkring på servern för att se hur läget på servern var.
    A.A. hade lyckats bra med att ta kontroll över sin kvadrant, LCN tycktes vara den starkaste makten i nordväst och Rosorna såg starka ut i sydväst. Jag kände att vi i B också var starka men inte alls lika många som någon av de dominerande styrkorna i något annat väderstreck. Och med ICE som etablerat sig i samma väderstreck, som hade betydligt fler medlemmar än oss och med en stabil ledning som skulle göra alliansen svår att knäcka så gällde det att på något sätt hitta ett angreppspunkt där vi kunde segra.


    Det knöts lite kontakt med Ros som var oroliga för ICE-blockets växande styrka och uppmuntrande ett krig mellan oss och dem. Det tecknades även en IAP mellan B och Ros. Eftersom både allianserna tyckte ha samma spelstil, en liten allians som siktade främst på att kriga mycket och inte lika mycket fokus på Endgame.

    Allt eftersom tiden led och ICE fortsatte att växa så kände vi att utrymmet inte var stort nog för oss båda och att vi snarare övergav alternativt att sammarbeta för att slå sönder andra kvadranter till förmån för ett krig på hemmaplan.

    Samtidigt som vi bestämde oss för detta alternativ så insåg vi att det skulle bli jobbigt att på endast ca 20 spelare som vi var nu kunna producera tillräckligt med off och def för att själva rå på det stora och stabila ICE-blocket. Att utveckla sammarbetet med Ros var i detta läge heller ingen som prioriterades då de själva inte verkade speciellt intresserade av att kriga i annan kvadrant samtidigt som vi insåg att det kunde bli tufft att få någon speciellt effektiv defensiv hjälp från spelare placerade så pass långt ifrån. Vi sökte då sammarbete med LCN istället som vi hade haft bra relationer med. Och där jag hade kontakter med Sianna kontot sedan tidigare och som verkade ha byggt upp en duktig samling spelare.

    Med Giftis HS placerad i Nordväst och med allianserna i angränsande kvadranter så kändes det som ett gott val. Vi fann också varandra ganska tidigt och kom bra överens. Med en stabil bundsförvant så kände att det var dags att anta nästa utmaning.

    Nämligen att förklara nordöst som B:s rättmätiga land. Det var kaxigt och kanske i vissa ögon mest propaganda att det skulle vara 23 mot 300. Men det stämde till den grad att det var detta storleksförhållande i kvadranten nordöst och att vi gick in i kriget i stort numerärt underläge, offensivt var vi helt själva och inte fler än våra tappra 23 men med defensiv hjälp från LCN, men då nästan enbart med permdef då de låg en bit bort och hade svårt att hinna fram i tid när attackerna väl var på väg.
    Så ja även om det inte var att inte berätta hela sanningen så fanns det ändå sanning i uttalanden som gjordes från vår sida och vi både visste och hade som målsättningen att väcka lite känslor och gå mot strömmen med att så få förklara krig så få mot så många.

    Det får också sägas att vi hade överaskningsmomentet på vår sida och vi slog till sent en vardagkväll för att skaffa oss litet momentum och övertag i denna kamp där vi numerärt var underlägsna. Kriget började också bra och vi hade många byar på korta avstånd som de hade svårt att hinna fram med def till när våra offar fick fri eldgivning. Efter hand så mattades vår offensiv efter att avstånden till byarna ökade och målen centralt minskade i kombination med att de tryckte in mer def i med ökad risk för väggningar.
    De samlade även ihop sig och det började komma motattacker från ICE.

    Vi lyckade dock genomskåda deras första offensiv mot Naftas startby och lyckades vägga ca 20k off, som var mycket i detta skede och skickade upp Nafta i förstaplats på försvarsrankingen och framgångssagan fortsatte ytterligare lite. Även om offande numera gick mera trögt så fortsatte vi att träffa bra med våra försvarsväggar och trots vårt låga medlemsantal skrapa ihop ett par gröna guldmedaljer.

    Vi märkte dock att ICE började lära sig av sina misstag och började bli alltmer svårlästa och började komma igenom på sina håll då vi inte hade tillräckligt med def för att deffa överallt. Trots vår positiva start i kriget så var det fortfarande många kvar och vi insåg att det skulle bli tufft att komma vidare i detta krig då många flyttade ut med sina byar och samlade ihop sig på nytt runt nya befästningar.
    Här började även LCN involverade sig i vårt offensiva arbete mot ICE och vi började samla ihop oss i större offensiva aktioner.

    Här kan man nog återkomma till det med att servern avgjordes redan när vi valde att kriga inom den egna kvadranten istället för att samarbeta för att slå sönder övriga. Och med det slutgiltiga steget att välja att sätta in LCNs offensiva krafter för att slå sönder övriga nord-allianser med ICE i spetsen.

    Jag trodde också att vi kunde förvänta oss lite action även i syd. Vad jag i efterhand kan se som naivitet i tron på byggmarks ord om en dynamisk server med många block och mycket krig, som fick oss att välja att sätta in även LCN i att krossa övriga nordallianser som vi kunde behövt som bundsförvanter istället, när syd senare skulle komma att välja att alliera sig . Hade aldrig kunnat drömma om ett RAAR block i detta läge.

    Men fram till artefakterna uppdykande skulle vi inte få se mycket av Ros. Istället fortsatte offensiven mot ICE där vi i början rönte viss framgång även om det var en sakteliga och metodiska krigsföring där vi försökte mala ner motståndet genom att förstöra resursbyar i stor skala.

    Vi gick dock på en nit när vi genomförde en offensiv samtidigt som artefakterna släpptes och ca 80% av våra svep var redan på väg mot sina mål och gjorde oss lite bakbundna att samla på oss ordentligt med artefakter.

    Vi lyckades dock få ett par bra artefakter som var intressant, speciellt en unik dietkontroll för gifti och även kanske inte så viktiga men ändå trevliga artefakter som möjliggjorde att bygga stora magasin och silos och även möjliggjorde byggande av nivå 20 fält.
    I efterhand kan man dock inse att vi misslyckades med att ta den enda artefakt som egentligen är viktig, nämligen den unika arkitekten.

    Fortsättning följer…….

  3. #3
    Senior Member
    Reg.datum
    May 2007
    Inlägg
    784

    Standard

    Även om nu den här delen är flyttad till arkiv så kommer jag försöka avrunda min lilla saga men ytterligare någon del. För de tappra själar som fortfarande finner intresse i att läsa.

    Del 3

    Vi ska dock inte hoppa händelserna i förväg. Utan att berätta om Giftis initiativ som en hel server förmodligen känner till så här i efterhand nämligen när han lyckades placera en by helt omringad av ICE-byar och sedan lyckas behålla den där för att kunna bygga upp en liten off och börja bomba.
    Det väckte en del liv på forumet då den gav den då lite trötta servern en injektion och vi i B något att komma igång och få lite mer fart över, byn överlevde dess första anfall mot sig och vi lyckades vägga en del trupp. Vi lyckades även bomba lite från i byn innan den skulle komma att bli oviktig då motståndet bytte skepnad.

    Gifti var också den som kanske plockade åt sig den artefakt som var den mest intressanta av de artefakter vi lyckades ta i LCN och B nämligen den unika dietkontrollen. Som FP och griefer sedan skulle komma att utnyttja väldigt förtjänstfullt och samma plan hade vi i B om vi hade fått haft den kvar.
    Artefakterna hade släppts och i princip alla artefakter hade plockats av en eller annan spelare. Veckorna gick med fortsatt krigande i norr även om vi kom av oss lite i och med att artefakterna släpptes mitt under vår föregående offensiv. Så de större offensiverna uteblev till en början och det var mer egna initiativ av en eller ett par spelare. Bland Xero som norpade en tränare av fienden.

    Jag hade också ett samtal med byggmark här någon gång som fick mig ana att något lurt var i faggorna. Då jag undrande när Ros skulle börja röra på sig och om vi skulle få se lite action i syd. Och fick då ett svar om att de kanske inte var så intresserade av ett krig i syd trots att jag erbjöd dem en en garanti på en fortsatt iap om så skedde så att de inte skulle bli attackerade i ryggen vid en eventuell konflikt med A.A.

    Men väckte inget större intresse hos byggmark som istället fortfarande funderande på saken och såg oss och LCN som det största hotet och att det stod och vägde med krig mot nordliga breddgrader istället. Vad jag inte hade väntat mig var att de skulle alliera sig med A.A. först. Innan de förklarade krig mot några som var ungefär lika många som dem och då har jag inte ens räknat med de stödallianser som bidrog med def som de hade och vi saknade i B och LCN. Vi var också mitt inne i ett redan pågående krig. Medan dem själva haft en lång uppbyggnadsperiod utan några egentliga konflikter.

    I efterhand kan man också fråga sig om de fortfarande funderande eller redan hade bestämt sig när jag hade min lilla pratstund med byggmark. I vilket fall så dröjde det inte länge innan de första röda svärden började blinka på våra skärmar och inte många timmar därefter så dök det upp ett brev från 2hot2btrue där de sa upp iapen vi hade. Vi stod nu i krig med både ice-blocket med allianser och RR med allianser och vad jag inte räknat med men som skulle komma att visa sig vara även A.A.

    Insåg snabbt att det sydliga block som nu förklarade krig mot oss var mycket större och att de inte skulle gå att föra ett tvåfrontskrig i detta skede så vi hörde av oss till ICE och Rolf som höll med oss i att det var en onödig sak att fortsätta splittra oss i norr nu när syd hade enats mot oss. Vi försökte även få defhjälp från ICE i ett senare skede när vi insåg hur många fler fienden var med argumentet att om ni inte hjälper till och deffar nu så är det förmodligen näst på tur och om inte annat så deffar ni bort en del svep för en framtida fiende.

    Mycket riktigt så skulle det komma att bli ett krig mellan nu PDA och RR men i detta läge så sa de nej och vi fick klara oss utan någon defhjälp från dem. På endast de 100 spelare som vi var i LCN och B skulle detta komma till att bli tufft, även om en del smällare delades ut runt gränserna där vi hade en del framgångar så hade vårt krigande nött ner våra svep och tärt på våra resurser att vi saknade de riktigt stora krigssvepen som RR hade hunnit bygga upp i lugn och ro.

    Samtidigt som de saknades organisation och även trupper där många förlitat sig på att de skulle slippa undan tunga attacker inte hade byggt på sig tillräckligt med def. Så var det svårt att få ihop tillräckligt med def när vi inte heller visste var de skarpa skulle slå ner. Samtidigt som fienden gjorde det bra var det svårt när det bara fanns def nog för att ställa kanske 2 väggar och även om vi ställde dem rätt ett som vi lyckades med ett par gånger och deffade bort ett par större offar så slog de ofta igenom ändå och deras högre antal tog ut sin rätt.

    När spelare också gav upp och raderade så drev det på den onda spiralen ytterligare och framförallt LCN tappade fotfästet allt mer där det saknades en stabil ledning att luta sig tillbaka mot. Jag försökte själv att styra upp men det var ingen lätt uppgift att ta sig an med tunga attacker som rullade in och egentligen för lite def till sitt förfogande så blev det mycket en gissningslek där fienden hade mycket större resurser att tillgå och jag insåg efter ett tag att om vi skulle lyckas så skulle vi behöva träffa rätt med varenda vägg och även då skulle det bli tveksamt.

    Även problem med spelare som muddler som borde ha rensats bort i ett tidigt skede som nu istället kunde deffas upp och användas som slagpunkt mot bland annat jokli kontot. Som på grund av detta också tappade Skräp som insåg att travian tog för mycket tid och kände sig tvingad att hoppa av. En av de bästa och mest engagerade spelarna i LCN så detta var givetvis ett tugnt avbräck.

    Säga vad man vill om det och med risk att låta mer bitter än vad man bittra själ kan ta åt sig ära för så tycker jag det var ganska lamt att behöva alliera sig så mycket innan man anföll. Visserligen så var det delvis på grund av oorganisation som LCN föll men det var ju samtidigt en följd av vårt stora numerära underläge som gjorde att vi blev väldigt hårt ansatta och fick prioritera väldigt hårt var vi kunde ställa väggar. Medan Ros och A.A. hade mycket def och ofta kunde deffa upp de flesta ställen när vi försökte oss på liknande anfall.

    Jag kan hålla med om det finns många duktiga spelare i Ros och de som senare skulle bli FP, men att de kunde gjort så mycket mer. Nu när de genom sitt blockbildande inte lämnade någon annan väg än en 2-blocksserver för att fortfarande få en jämn server. Nu blev det istället en 3-blocksserver och aldrig riktigt spännande på slutet.

    De fanns också många allianser som lurade under ytan som gjorde att skillnaden i storleken var ännu större än vad det såg ut först. Bland annat NsG som var sura på LCN efter deras krigande om kvadranten som nu hjälpte RR med def, ytterligare allianser som PR och interim som hjälpte dem att få ihop väggar när vi gick på offensiven.

    Vi försökte samla oss i större offensiv där vi skulle försöka slå ut en del huvudstäder för RR och vi fejkade väl och mycket där förhoppningen var att vi kunde lura bort deras def. Det fungerade visserligen men utfallet blev inte som jag hade hoppats ändå. Vi kom visserligen igenom på sina håll. Men till ett väldigt högt pris och en del väggade svep. Problemet var helt enkelt att fienden hade för mycket def att tillgå. Så trots att vi undvek de väggar de hade ställt upp (som jag fick reda på via intel, i efterhand) så sprang vi ändå in i så mycket def att det kostade mer än det smakade och jag insåg då att framtiden för LCN och B i detta krig som det pågick för tillfället fanns inte och LCN som led av brist på ledare som kunde styra upp det hela, valde att upplösa alliansen.

    Fortsättning följer……

  4. #4
    Senior Member
    Reg.datum
    May 2007
    Inlägg
    784

    Standard

    Del 4

    Det finns såklart många anledningar till LCNs fall men främst kan man väl säga att det var deras oorganisation där inte alla delar var väloljade och samtrimmade som gjorde att när de utsattes för hårt tryck och ett numerärt underläge med erfarna krigsvana spelare så fick det många att tappa ork och motivation snarare än tvärtom. Fanns också en del stora konton som inte alls hade den inställning som hade behövts men som man kunde se som beundransvärd hos betydligt mindre sådana även inom LCN.

    Ett generellt namn för dessa är väl medgångsspelare som kan utåt sett ge sken av att de är erfarna och krigsvana men lämnar och hoppar av när motgångarna och de röda blinkarna svärden ökar lite, Austin Powers där spelarna droppade snabbt i både aktivitet och engamang när kriget kom och där en majoritet av spelarna lämnade kontot och höll på att raderas innan de kom tillbaka och då spela för fienden istället. Eller BroVis som diplomat som tröttnade och raderade sitt konto och som var ett tungt avbräck då de tidigare varit en peppande kraft i LCN.
    Detta var också något som tyvärr smittade av sig i resten av alliansen och var demolerande för de kvarvarandes spelarnas moral, samtidigt som oddsen försämrades för var dag. Med allt färre spelare att stå emot en numerärt övermäktig fiende.

    LCN upplösning blev såklart en tung motgång för oss i B som nu tappade våra enda samarbetspartner och med bara 23 spelare på banan så var vi helt klart i utsatt läge.

    PDAs intresse att hjälpa oss med def var fortfarande svalt även om man kunde tycka och fanns viss förhoppning att RAARs blockbildande borde vara över vid detta lag då de tidigare uttalat sig om att de ville ha en dynamisk flerblocksserver så fick vi ännu en gång se att det mest bara var tomma fina ord eftersom de tyckte att de vill utnyttja sitt block lite till.

    Vi försökte i detta läge även hitta mindre allianser som kunde bistå oss med def då vi på enbart 23 och nästan hela serverns ögon riktade mot oss insåg de kunde bli tufft. BOO som vi tidigare haft lite kontakt med som en av få allianser i Nordöst som inte anslutit sig till ICE-blocket och där en del av skaffat sig personliga kontakter som kunde hjälpa till lite med def från startbyarna då de i övrigt placerats sig längre ut på kartan.

    Vi försökte nu utöka samarbetet i den mån det gick och vissa BOO-spelare hade också byggt på sig lite för mycket def och kunde således låna ut en del permdef, förutom det försvaret som de kunde försörja i sina startbyar. Trots detta var detta tyvärr försvinnande lite när de tunga svepen rullade in.

    Vi kontaktade även en liten allians som hette TTBF (Trädgårdstomtarna) som tydligen inte hade sugits upp i ICE-blocket. De hade 2 aktiva ledare som var trevliga och de kunde tänka sig att hjälpa oss med def så vi behöll kontakten med dem, efterhand märkte vi dock tyvärr att det var många mindre eller inaktiva spelare som inte hade riktigt förmågan att själva försvara sig och det visade sig efterhand att de fått nej från ICE-blocket om samarbetet för att de tyckt de var tillräckligt många och behövde lite folk att ta byar från och attackera för att inte stanna upp alltför mycket i vardagen för en krigande allians.
    Och det visade sig snabbt att även om de var hjälpsamma och trevliga så hade de fullt upp själva med attacker från PDA så de hade svårt att hjälpa oss.
    Och den defhjälp vi ändå kunde få de 2-3 första gångerna vi kontaktade minskade snabbt till ingen hjälp alls och senare även till den grad att de snarare var beroende av vår hjälp för att kunna överleva.

    Första kontakten togs visserligen någon redan när LCN existerade men blev av anledningarna ovan aldrig någon allians eller ens någon officiel iap även om det fanns en policy att inte anfalla dem under den tid som de hjälpte oss med def. En officiell iap hade förmodligen också bara fått PDA:s attacker att öka mot dem också. Men ungefär samtidigt som LCN upplöstes så tog det inte många dagar jag insåg att dessa spelare skulle komma att bli helt uppätna speciellt som de redan hade det tungt med attacker förutom att försöka hjälpa andra med def åt några andra.

    Vi i B stod också helt själva och var i detta läge beroende av en redan färdig defallians som var förberedda på en konflikt inte en mindre allians med viss utvecklingspotiental. Tyvärr med PDA som inte vill se den i mitt tycke obevekliga framtidsutveckling som s2 skulle gå till mötes och därmed inte ville hjälpa oss med def för att kunna deffa ut RAAR:s större offar. Jag såg det som en ganska bra taktik att vi med 23 spelare kunde ta elden och med så få spelare så var den procentuella chansen att lyckas pricka rätt med våra väggar hög. God tillgång på försvar och få mål är något som brukar få defkordinaterna att smörja kråset och offkordinatorerna att bäva. Tyvärr blev det inte så och när RAAR-blocket skulle komma att anfalla ännu en gång mot oss i B, trots LCN:s fall, så skulle vi tyvärr komma att stå på egna ben.

    Deras huvudsakliga syfte som vi anade var artefakter och det var väl framförallt giftis unika dietkontroll som intresserade och som det var väldigt synd att vi tappade, vi försökte få tag i gifti redan när attackerna började vandra men vi fick inget svar och vi började oroa oss allt mer. Trots att det inte var många timmarna innan attackerna skulle landa så hade vi inte fått något svar. Så vi valde helt enkelt att göra en chansning och satsa på att deffa upp Giftis HS och dietkontrollen på chans om att RR var på väg dit då det kändes som ett passande tillfälle för dem att försöka norpa den.

    Mitt minne sviker mig lite här men för mig vi deffade upp ytterligare någon artefakt och försökte flytta runt så många som möjligt. Kartan var väldigt splittrad nu och vi lyckades även övertyga en del från PDA att de iaf skulle skicka def för att deffa bort stora svep och inte alla artefakter skulle falla i RR:s händer. Även allianser som uppstått ur Legion X, medan somliga deffade för att slå ut så mycket RR svep som möjligt så ryktades det om andra var på väg över dit.

    Trots panikdeffningen och chansningen som vi fick göra hos gifti då vi inte hade någon aning om han inkommande över huvudtaget så började det trots allt strömma dit en del def. Swantinho kom också online på kvällen och såg att byn började fyllas på, dock var det så pass sent att vi inte hann flytta den och istället fick försöka ösa på med så mycket vi kunde hinna fram med för att väggen skulle hålla, tyvärr gjorde den inte det, så även om vi väggade ett par svep så hade det behövts ytterligare några k def och guldning av mur emellan för att behålla artefakten och vägga griefers svep helt.

    Nu tappade vi istället den artefakten och det delades ut ytterligare några smällar från RR mot våra huvudstäder och även några från A.A. samt ett par gemensamma, bland annat övertagande av pica picas offby. Och framtiden såg inte speciellt ljus ut med 2 st enade kvadranter mot våra 23 spelare.
    När man sedan som ledare ser spelare prata om B som sin motpol så känns de själva ganska motsägesfulla då det krig de förde mot sin påstådda motpol inte fördes på ens i närheten samma förutsättningar eller med samma uppbackning. Självklart är det inget som är förbjudet inom travian men den (spelade?) förvåning som uppkommit efteråt känns aningen falsk. Eftersom man allierat sig till segern och inte gav sin motpol chansen på ens när samma förutsättningar.

    LCN splittrades alltmer somliga joinade SPECTRE en del la av och några olika U allianser Troja. Det dröjde inte allför länge innan tyvärr Legion X som bestod av många av de mer truppstarka konton hade gått med Ros. Jag som ledare för B kände snabbt att denna ”join the winning team” mentalitet inte var något som skulle tillämpas inom B och kände att även om PDA inte var lika duktiga, aktiva eller spenderade lika mycket guld. Så skulle jag fortfarande med handen på hjärtat fortfarande kunna säga att jag inte bara gick med den sida som såg starkast ut för tillfället.
    B stod fortfarande ihop som en allians och vi försökte ännu en gång lirka lite med PDA om att ett enat syd kanske krävde att vi gemensamt försök bemöta hotet. Även om de också började inse att en konfrontation mot syd skulle komma att bli oundviklig så strandade trots detta vår diskussioner om en alliering. De hyste ett väldigt agg mot Faglin och Giftis by var fortfarande en tagg i hjärtat för dem, samtidigt som vi tyckte att skulle det komma en alliering så fick vi ta varandra med de förutsättningar som råder. Dvs vi kom aldrig fram till någonting.

    Fortsättning följer…

Regler för att posta

  • You may not post new threads
  • You may not post replies
  • You may not post attachments
  • You may not edit your posts
  •