Well, det var ett bra tag sedan man försökte sig på något sådant här. Jag förväntar mig inte att det blir överdrivet bra men man kan ju alltid hoppas.


Del 1

Medan det sista solljuset försvann i skymningen och ljudet från marknaden nedanför hans hus började tystna satt Eldrin fortfarande vid sitt överfulla skrivbord och hade knappt gjort några framsteg. Den unge magikern suckade och tog fram en annan gammal dammig bok och började bläddra igenom den för åtminstone femte gången. Enligt vad han hört hade kungen för ett rike i öster krävt fruktansvärda mängder guld och silver och det ryktades att om begäran inte uppfylldes skulle den girige kungen attackera.
För ungefär 100 år sedan hade Eldrins hemland, Tharcana, besegrats och krossats till en skugga av sin forna storhet av krigare från öst, från samma rike som nu hotade att invadera igen just när landet var på god väg att återhämta sig.

Plötsligt avbröts Eldrins funderingar av att någon eller något satte sig i fönsteröppningen höger om honom, på samma vägg som hans skrivbord var riktat mot. Marknadsplatsen låg i princip på andra sidan väggen, nedanför en kort sluttning. Rädd för att en tjuv av något slag försökte ta sig in reste Eldrin sig snabbt och försökte komma ihåg någon bra magisk formel för att fånga en tjuv. När han gick närmare fönstret, som det knappt gick att se i det mörka rummet visade det sig som tur var att det bara var en brevduva. Eldrin suckade åt sig själv och undersökte vad fågeln haft med sig. En liten bit pergament med orden "Gläntan om en timme."
Det fanns inget som för en utomstående skulle avslöjat vem som skickat meddelandet men som han misstänkt hittade Eldrin en simpel magisk illusion som döljde Frimagikernas symbol.

Efter att ha ordentligt släckt det nästan utbrunna ljuset på skrivbordet och sett till att hans katt fått mat tog Eldrin på sig en kappa och skyndade sig genom det lilla huset, ut genom bakdörren och nedför trappan som ledde nästan direkt till skogen vid byns utkant. Vad det än var så måste magikerna vara väldigt oroliga om de valt att alla skulle mötas i hemlighet ute i skogen och inte i den stora salen inne i staden, något som normalt bara utfördes av små grupper magiker som praktiserade betydligt mörkare magi än Eldrin själv gjorde.

Stigen genom skogen var avsiktligt vilseledande för de som inte kunde vägen och i nattmörkret var Eldrin själv inte säker på att han var på rätt väg. Efter att ha passerat genom ännu ett busksnår efter att stigen verkat svänga åt ett annat håll syntes den lilla bäcken som gick genom skogen och enligt vad han kunde komma ihåg från kartorna han tittat på var han på rätt väg.

Det som mest förbryllade honom var ändå varför de inte kunde samlas i den stora byggnaden i mitten av staden, den var inte direkt liten nog för att någon skulle kunna tjuvlyssna utifrån och välbevakad nog att ingen skulle våga smyga sig in men bortsett från att skogsgläntan var mer avlägsen och hemlig kunde Eldrin inte föreställa sig vad den hade för fördelar för vad som antingen var ett viktigt möte eller ett försök av någon eller några att lura till sig honom och antagligen andra. Texten på pergamentbiten hade ändå varit i Ärkemagikerns handstil och symbolen ritad och dold på normalt sett så om det var något illvilligt försök att lura dit magiker så hade brevet varit en väldigt välgjord förfalskning.

Eldrin vaknade upp ur sina tankar när han började höra lågmälda röster längre fram, bakom en rad stora buskar...