Sidan 1 av 26 12311 ... sistasista
Visar resultat 1 till 10 av 251

Ämne: En Skyddande Ängel (Diskussionstråd)

  1. #1
    Senior Member Ragatan the one and onlys avatar
    Reg.datum
    May 2009
    Ort
    Varhelst jag lägger min hatt (har ingen hatt) på Närkeslätten
    Inlägg
    536

    Standard En Skyddande Ängel (Diskussionstråd)

    I natt var jag uppe en sväng o farmade lite o pysslade med annat. Då råkade jag läsa den här. Jag fick magknip av läsningen och orkade inte skriva något då. Men jag kunde heller inte somna sen.

    Jag har nämligen själv "stått på det där skoltaket" många gånger... både under min skolgång mellan 6 och 18 års ålder och senare. Att jag skriver inom "" är att jag inte direkt varit på skoltaket, utan det kunde vara rep, mediciner, kyrktorn, fönstersmygar...

    Och anledningen har varit just det där utanförskapet och mobbningen. Jag är född med ett muskelhandikapp, kobent, inåttåad, klen, långsam, otroligt starka glasögon och fruktansvärt brytningsfel, så jag var vindögd som få. Det var lätt att säga något olämpligt till mig och jag blev sist utvald i lag val i tävlingssammanhang på gympan och i övrigt under uppväxten.

    Men det var under uppväxten alltid varit "något" som stoppat mig. En inre röst som sa att... "Nej fanken, de ska inte få vinna!" När vi hade tio-årsjubileum efter utgång från 9'an så kom jag till festen med egen bil och höll mig nykter, för jag vågade ännu inte lita på någon och var misstänksam mot allt och alla. De flesta kom fram, kramade om mig och tyckte att jag var tuff som kom...? Vad då, tuff? Vi hade ju ändå varit klasskompisar. Men två nötter kom också fram och sa... "hörrö... jag måste bara få fråga. Varför går du så där konstigt?" Då vända jag, tog på mig jackan och åkte hem. För kunde de inte frågat det för tio år sen. Då hade de fanken inte med det att göra tio år senare. Vi har även hunnit med ett 20-årsjubileum. Men då var plötsligt alla medelålders och lät maten tysta mun...

    Det där utanförskapet, det finns fortfarande och jag släpper sällan/aldrig in någon under fasaden. Jag vet än idag inte vad som skulle hända om jag gjorde det och därför vågar jag inte riva den sista muren utåt, som hållit mig upprätt i alla dessa år.

    Men en sak vet jag. Jag är alldeles för nyfiken på morgondagen och alldeles för glad i livet, för att ge upp det idag.

    Tack för påminnelsen, The Werewolf! Man behöver sig en tankeställare emellanåt. Jag hoppas att du finner en fortsättning på din fina berättelse en dag.

    *kram*

    Ragatan/Ingela

    Nu kommer jag väl inte våga logga in här på forumet på en vecka, när jag vågat blotta mig så här mycket...
    På s3 är jag en peppad Rag , sen finns jag ju på sez också då...

  2. #2
    Member Lord Revans avatar
    Reg.datum
    Sep 2007
    Ort
    Göteborg
    Inlägg
    72

    Standard

    Mycket bra del Werewolf, du har talang för skrivning. Och jag hoppas att du skriver mer, mobbing och vara utstöt är aldrig skoj. Hatar det, var det sen jag gick första året i skolan och ändå upp till åttan. Dem åren var rakt utsagt ett helvete, hur som helst. Ser fram imot nästa del.

  3. #3
    The Werewolf
    Guest

    Standard

    Citat Ursprungligen postat av Ragatan the one and only Visa inlägg
    I natt var jag uppe en sväng o farmade lite o pysslade med annat. Då råkade jag läsa den här. Jag fick magknip av läsningen och orkade inte skriva något då. Men jag kunde heller inte somna sen.

    Jag har nämligen själv "stått på det där skoltaket" många gånger... både under min skolgång mellan 6 och 18 års ålder och senare. Att jag skriver inom "" är att jag inte direkt varit på skoltaket, utan det kunde vara rep, mediciner, kyrktorn, fönstersmygar...

    Och anledningen har varit just det där utanförskapet och mobbningen. Jag är född med ett muskelhandikapp, kobent, inåttåad, klen, långsam, otroligt starka glasögon och fruktansvärt brytningsfel, så jag var vindögd som få. Det var lätt att säga något olämpligt till mig och jag blev sist utvald i lag val i tävlingssammanhang på gympan och i övrigt under uppväxten.

    Men det var under uppväxten alltid varit "något" som stoppat mig. En inre röst som sa att... "Nej fanken, de ska inte få vinna!" När vi hade tio-årsjubileum efter utgång från 9'an så kom jag till festen med egen bil och höll mig nykter, för jag vågade ännu inte lita på någon och var misstänksam mot allt och alla. De flesta kom fram, kramade om mig och tyckte att jag var tuff som kom...? Vad då, tuff? Vi hade ju ändå varit klasskompisar. Men två nötter kom också fram och sa... "hörrö... jag måste bara få fråga. Varför går du så där konstigt?" Då vända jag, tog på mig jackan och åkte hem. För kunde de inte frågat det för tio år sen. Då hade de fanken inte med det att göra tio år senare. Vi har även hunnit med ett 20-årsjubileum. Men då var plötsligt alla medelålders och lät maten tysta mun...

    Det där utanförskapet, det finns fortfarande och jag släpper sällan/aldrig in någon under fasaden. Jag vet än idag inte vad som skulle hända om jag gjorde det och därför vågar jag inte riva den sista muren utåt, som hållit mig upprätt i alla dessa år.

    Men en sak vet jag. Jag är alldeles för nyfiken på morgondagen och alldeles för glad i livet, för att ge upp det idag.

    Tack för påminnelsen, The Werewolf! Man behöver sig en tankeställare emellanåt. Jag hoppas att du finner en fortsättning på din fina berättelse en dag.

    *kram*

    Ragatan/Ingela

    Nu kommer jag väl inte våga logga in här på forumet på en vecka, när jag vågat blotta mig så här mycket...
    hej sånt här är aldrig kul och jag vet precis hur du känner då detta är en sann historia (delar av den) fast jag har ändrat alla namn för att skydda personerna det handlar om.

    Klart du ska fortsätta va på forumet. Låt aldrig nån annan bestämma vad du ska göra/må. Du är du och det ska du va glad för

    Citat Ursprungligen postat av Lord Revan Visa inlägg
    Mycket bra del Werewolf, du har talang för skrivning. Och jag hoppas att du skriver mer, mobbing och vara utstöt är aldrig skoj. Hatar det, var det sen jag gick första året i skolan och ändå upp till åttan. Dem åren var rakt utsagt ett helvete, hur som helst. Ser fram imot nästa del.
    Tack. Jo jag har ca 2 kapitel till klara

  4. #4
    Senior Member Ragatan the one and onlys avatar
    Reg.datum
    May 2009
    Ort
    Varhelst jag lägger min hatt (har ingen hatt) på Närkeslätten
    Inlägg
    536

    Standard

    Låt säga så här. Det har aldrig gått så långt att jag behövt söka professionell hjälp, som många söker och får idag. När jag växte upp var det ingen som tog mobbing på allvar. Man gick till skolsköterskan eller annan lämplig person med tystnadsplikt och de sa att "det blir bättre" och hemma, sa föräldrarna likadant "du missförstår säkert och det blir bättre". Därför bar man den skiten inom sig och bunkrade upp det.

    Tills jag som sistasårsgymnasist gick på stan en dag och hörde tissel o tassel bakom ryggen - "kolla hur hon går...". Då vände jag mig om, tog tag i killens jacka (han var jämnårig med mig), lyfte jackan, för honom kunde jag självklart inte rubba, blängde honom in i ögonen och sa - "Du, jag är född sån här - VAD är din ursäkt?" och ja, det citatet har jag hittat någonstans och det bär jag med mig än idag. Killen o hans två kompisar såg ut som nyplockade tomater i ansiktena och folket runt omkring skrattade högt, då de hört ordväxlingen. Jag fick även klapp på axeln och uppmuntrande beröm, av någon som gick förbi.

    Det kändes bra den gången, även om jag innerst inne inte har den tuffa fasaden, som jag visade utåt den gången.

    Och som du säger The Werewolf;

    Jag är den jag är och numera är jag faktiskt ganska stolt över det.
    På s3 är jag en peppad Rag , sen finns jag ju på sez också då...

  5. #5
    Member Guds morsas avatar
    Reg.datum
    Nov 2009
    Ort
    jag trodde du visste det....
    Inlägg
    68

    Standard

    Jag blir faktiskt tårögd vet inte om det är Ragatans tal eller sagan eller kanske både och...
    Motto: Take it easy...

    Pappa säger att mamma är medvetslös när hon handlar kläder.
    Tor 6 år.
    Intessesmurfarnas gemensamma penna bröts av i ren entusiasm.
    Guds morsa: It's all a matter of time

    Guds morsa: Only because you breath this morning doesn't mean you have a life

  6. #6
    Senior Member Axelorios avatar
    Reg.datum
    Mar 2007
    Ort
    Stockholm Ofc!
    Inlägg
    2 781

    Standard

    Är väl den saga (historia) som jag nog blivit mest berörd av (måhända enda...) här på forumet. Visst för att själva kvalitén på texten i sig är lite bristfällig i vissa delar (dock bättre än de flesta på forumet) så förmedlar den ändå känslorna och liknande på ett väldigt bra sätt!
    Blir trevligt att få läsa fortsättningen och förhoppningsvis håller den samma känslomässiga kvalité =)
    Mvh Axelorio


    "You can't slit the throat of everyone whose character it would improve."

    - Al Swearengen -



  7. #7
    Senior Member
    Reg.datum
    Feb 2009
    Inlägg
    793

    Standard

    första gången jag komentetrar/skriver ett seriöst inlägg (?)

    men den var riktigt bra, jag skulle vilja läsa resten på den ochså.

    MVH boltish
    hej

  8. #8
    Senior Member lost souls avatar
    Reg.datum
    Jun 2008
    Ort
    i en liten håla norr om ingenstans
    Inlägg
    204

    Standard

    Det finns inte ord som kan beskriva den tankeställare den här historien, tillsammans med Ragatans "bekännelse", gav mig.
    Bara döda fiskar följer med strömmen.
    Citat Ursprungligen postat av Lost Soul
    Om kunskap är makt, och makt är pengar, tänker jag bli allvetande!
    Skillnaden mellan ett geni och en dåre är hårfin.

  9. #9
    Banned
    Reg.datum
    Dec 2007
    Ort
    Mönsterås
    Inlägg
    500

    Standard

    Bra saga, mycket rörande

  10. #10
    The Werewolf
    Guest

    Standard

    Tack

Sidan 1 av 26 12311 ... sistasista

Tags for this Thread

Regler för att posta

  • You may not post new threads
  • You may not post replies
  • You may not post attachments
  • You may not edit your posts
  •